Guds förunderliga vägar
Hej allihopa
Jag skulle bara vilja börja det här inlägget med
att belysa ett tragiskt dödsfall.
I söndags kväll tog en vän till min bror, och många
av mina andra vänner, sitt liv.
Och vad jag då vill att ni alla ska göra är att sända
en vänlig tanke eller be en bön för den bortgångnes
föräldrar, den vän som hittade honom, och alla de
andra vänner som nu saknar honom med hela sina
hjärtan.
Tänk också på de vänner ni har idag, uppskattar ni
dem tillräckligt? Talar ni om för dem hur mycket de
betyder tillräckligt ofta? Det gör ni säkert, om ni tänker
efter. Men ta i alla fall det här tillfället till fånga och ring
en vän och berätta kort och gott att ni tycker om den
precis som den är. Berätta att om det är något så
får han/hon ringa när som helst.
Så kanske vi alla kan förhindra att en sådan här tragedi
händer igen, ta i trä, men det är värt ett försök tycker jag.
Det finns fler nyheter som grumlar mina tankar, på sätt
och vis glada, men också sorgliga. Men de är tyvärr
än så länge under tystnadsplikt så det återstår att se
hur det blir med dom...
Mycket har hänt under den senaste veckan, inte så mycket
att nämna egentligen. Speciellt inte jämfört med alla de
stora sakerna. Det är lustigt egentligen hur saker och ting
blir satta i perspektiv ibland. På ett sätt är det bra, men
det kan också göra att andra saker kommer i skymundan.
Glöm aldrig de små sakerna!
Älskling är numer arbetslös, var och hälsade på nötterna
på arbetsförmedlingen idag. Håll tummarna för att han
fick en bra handledare! Var även på intervju igår för ett
jobb på ett stort elverk här i vår hemstad, vilket hade varit
jätteskönt om han fick.
Vad gör jag då? Jag pluggar, pluggar och pluggar. Tenta
nästa vecka på onsdagen. Känns ändå som jag har hyfsat
grepp om tillvaron, men ska inte säga för mycket. Försöker
lägga så mycket energi jag orkar på skolan så får vi se hur
långt det håller.
Sen har jag gjort några tafatta försök att få igång min pilates
regim igen. Gick sådär... Har nada magmuskler kvar så bara
darrar ju :P Testade även lite yoga som ska hjälpa min nacke
och rygg. Inget attans hokus pokus om energier och trams.
Bara good old fashioned sträcka och böja på ett skonsamt sätt!
Hur skönt som helst faktiskt!
Testa att sitta på knä, med benen liksom ihopvikda under dig.
Luta dig framåt och lägg ena kinden på golvet/sängen/mattan.
Låt armarna ligga längs sidan med handflatorna uppåt och
bara andas normalt. Känn hur ryggen sträcks ut bara lite grand.
Den ska vara böjd över dig som ett halvöppet C liksom.
Testa när du har ont i ryggen och känn skillnaden.
Hjälpte mig i alla fall : )
Take care peeps!
Och glöm inte bort era vänner!
Jag skulle bara vilja börja det här inlägget med
att belysa ett tragiskt dödsfall.
I söndags kväll tog en vän till min bror, och många
av mina andra vänner, sitt liv.
Och vad jag då vill att ni alla ska göra är att sända
en vänlig tanke eller be en bön för den bortgångnes
föräldrar, den vän som hittade honom, och alla de
andra vänner som nu saknar honom med hela sina
hjärtan.
Tänk också på de vänner ni har idag, uppskattar ni
dem tillräckligt? Talar ni om för dem hur mycket de
betyder tillräckligt ofta? Det gör ni säkert, om ni tänker
efter. Men ta i alla fall det här tillfället till fånga och ring
en vän och berätta kort och gott att ni tycker om den
precis som den är. Berätta att om det är något så
får han/hon ringa när som helst.
Så kanske vi alla kan förhindra att en sådan här tragedi
händer igen, ta i trä, men det är värt ett försök tycker jag.
Det finns fler nyheter som grumlar mina tankar, på sätt
och vis glada, men också sorgliga. Men de är tyvärr
än så länge under tystnadsplikt så det återstår att se
hur det blir med dom...
Mycket har hänt under den senaste veckan, inte så mycket
att nämna egentligen. Speciellt inte jämfört med alla de
stora sakerna. Det är lustigt egentligen hur saker och ting
blir satta i perspektiv ibland. På ett sätt är det bra, men
det kan också göra att andra saker kommer i skymundan.
Glöm aldrig de små sakerna!
Älskling är numer arbetslös, var och hälsade på nötterna
på arbetsförmedlingen idag. Håll tummarna för att han
fick en bra handledare! Var även på intervju igår för ett
jobb på ett stort elverk här i vår hemstad, vilket hade varit
jätteskönt om han fick.
Vad gör jag då? Jag pluggar, pluggar och pluggar. Tenta
nästa vecka på onsdagen. Känns ändå som jag har hyfsat
grepp om tillvaron, men ska inte säga för mycket. Försöker
lägga så mycket energi jag orkar på skolan så får vi se hur
långt det håller.
Sen har jag gjort några tafatta försök att få igång min pilates
regim igen. Gick sådär... Har nada magmuskler kvar så bara
darrar ju :P Testade även lite yoga som ska hjälpa min nacke
och rygg. Inget attans hokus pokus om energier och trams.
Bara good old fashioned sträcka och böja på ett skonsamt sätt!
Hur skönt som helst faktiskt!
Testa att sitta på knä, med benen liksom ihopvikda under dig.
Luta dig framåt och lägg ena kinden på golvet/sängen/mattan.
Låt armarna ligga längs sidan med handflatorna uppåt och
bara andas normalt. Känn hur ryggen sträcks ut bara lite grand.
Den ska vara böjd över dig som ett halvöppet C liksom.
Testa när du har ont i ryggen och känn skillnaden.
Hjälpte mig i alla fall : )
Take care peeps!
Och glöm inte bort era vänner!
P.S.
Hej allihopa
Det kan låta som en klyscha, och jag riskerar att
låta som världens girly-girl, men här kommer det!
Jag har sett världens bästa film!
P.S. I love you
Bölade som en liten bäbis, så fin var den!
För er som inte sett den, och som inom det snaraste
absolut måste se den och bli lika rörda som jag,
så handlar den om följande:
Holly träffar sitt livs kärlek som nittonåring och gifter sig
kort därpå. Gerry är allt hon älskar och behöver, och
hennes plan är att när dom har tillräckligt med pengar
och en tillräckligt stor lägenhet så ska dom efter nio
års lyckligt äktenskap skaffa barn.
Så långt kommer dom dock inte. Gerry insjuknar med
en hjärntumör och dör plötsligt. Med sig tar han sina
sånger och sitt alltid så glada humör, och Holly står
handfallen utan att veta vad hon ska göra eller var hon
ska ta vägen.
Då kommer det första brevet.
Gerry har innan han dog skrivit en lång rad med brev som
Holly sedan ett efter ett, med vissa mellanrum, får leverade
och läser. Brev som sakta med säkert för henne tillbaka
till livet.
Gerry lämnar henne aldrig, han finns alltid där.
Snyft....
See?
Såååååå fint!
Take care!
Det kan låta som en klyscha, och jag riskerar att
låta som världens girly-girl, men här kommer det!
Jag har sett världens bästa film!
P.S. I love you
Bölade som en liten bäbis, så fin var den!
För er som inte sett den, och som inom det snaraste
absolut måste se den och bli lika rörda som jag,
så handlar den om följande:
Holly träffar sitt livs kärlek som nittonåring och gifter sig
kort därpå. Gerry är allt hon älskar och behöver, och
hennes plan är att när dom har tillräckligt med pengar
och en tillräckligt stor lägenhet så ska dom efter nio
års lyckligt äktenskap skaffa barn.
Så långt kommer dom dock inte. Gerry insjuknar med
en hjärntumör och dör plötsligt. Med sig tar han sina
sånger och sitt alltid så glada humör, och Holly står
handfallen utan att veta vad hon ska göra eller var hon
ska ta vägen.
Då kommer det första brevet.
Gerry har innan han dog skrivit en lång rad med brev som
Holly sedan ett efter ett, med vissa mellanrum, får leverade
och läser. Brev som sakta med säkert för henne tillbaka
till livet.
Gerry lämnar henne aldrig, han finns alltid där.
Snyft....
See?
Såååååå fint!
Take care!
Snurrigt
Hej allihopa!
Ska på något sätt försöka sammanfatta den gångna
veckan...försöka iaf.
Få se, jag lämnade ju Helsingborgs sjukhus, no hard
feelings där, bara skönt. Sen påbörjade jag en ny kurs
i förra veckan, Biomedicin 2.
Känns än så länge som om jag hinner med ganska
hyfsat, peppar peppar...
Hade dock en liten incidens igår, vi var på studiebesök
på Lunds sjukhus, eller rättare sagt på föreläsningar
på ett annat ställe än skolan. Men det gick bra, så långt
som fram till lunch iaf.
Då hade jag varit clever och tagit med mig egen fryst mat.
Tänkte att det lär väl finnas någonstans man kan tina den.
Eller?
Men icke, dom i cafeterian ville inte ens ta i min mat med
tång! Inte ens mot betalning!
Så det blev en stunds bölande på en toalett och sedan
två medhavda muffins till lunch.
Glöm att jag köpte mat av dom efter det!
Och i helgen så var vi uppe i Alingetexas för en rad ärenden.
Jag har ju fyllt år och det skulle firas, vilket vi också gjorde.
Men lördagen började med att vi besökte min optiker i
Stollebrunn. Resultatet blev att jag ser som en stridspilot på
vänsterögat, men liiiite sämre på höger. När han täckte
över vänsterögat och bad mig läsa en rad bokstäver som fick
jag kanske hälften rätt. Och ett stort D blev plötsligen ett stort
S.... Den ni! Men han tyckte det skulle vara slöseri med resurser
att säga åt mig att köpa glasögon så jag blev inte fattig den dagen
heller, inte mer än vanligt iaf...
Men kalas blev det senare. Dock något dämpat, min annars så
lugne far ställde nämligen till med lite dramatik.
Natten mellan fredag och lördag hörde vi en stor duns. Jag var så
trött och trodde inte det var något annat än att någon tappade en
låda, men min mor var lite mer allert. Hon gick upp och satte av för att
undersöka den underliga dunsen.
Och mycket riktigt, det var min far som svimmat på badrumsgolvet.
Klinker är hårt!!! Detta kom sig av ett hastigt blodtrycksfall, lite knepigt
eftersom hann satt på toa. Resultatet blev en liten bula och en lätt
hjärnskakning som höll stackars pappa på mattan hela dagen.
Så jag och älskling fick rycka in och hjälpa mamma med alla förberedselser
inför kalaset.
Kalaset blev ändå roligt, pappa satt med uppe en del och alla hade
trevligt. Jag fick en superduper fin dammsugare av päronen, den
är rosa!!!!
Men stackars pappa blev inte bättre, och på söndag morgon så vaknade
han med 39 graders feber och var yr som en höna.
Mor körde honom till akuten och där körde dom en komplett check-up.
Denna resulterade i ett fishy EKG, det tydde på en liten infarkt.
Dom misstänkte även en propp i lungan eftersom han tidigare haft
proppar.
Sagt och gjort, han lades in för observation!
Men idag mår han bättre, dom har konstaterat att det var en lunginflammation
och att det förmodligen var det som gav alla de konstiga värdena.
Han har fått antibiotika och ska hålla sig på mattan resten av veckan!
Take care peeps!
Ska på något sätt försöka sammanfatta den gångna
veckan...försöka iaf.
Få se, jag lämnade ju Helsingborgs sjukhus, no hard
feelings där, bara skönt. Sen påbörjade jag en ny kurs
i förra veckan, Biomedicin 2.
Känns än så länge som om jag hinner med ganska
hyfsat, peppar peppar...
Hade dock en liten incidens igår, vi var på studiebesök
på Lunds sjukhus, eller rättare sagt på föreläsningar
på ett annat ställe än skolan. Men det gick bra, så långt
som fram till lunch iaf.
Då hade jag varit clever och tagit med mig egen fryst mat.
Tänkte att det lär väl finnas någonstans man kan tina den.
Eller?
Men icke, dom i cafeterian ville inte ens ta i min mat med
tång! Inte ens mot betalning!
Så det blev en stunds bölande på en toalett och sedan
två medhavda muffins till lunch.
Glöm att jag köpte mat av dom efter det!
Och i helgen så var vi uppe i Alingetexas för en rad ärenden.
Jag har ju fyllt år och det skulle firas, vilket vi också gjorde.
Men lördagen började med att vi besökte min optiker i
Stollebrunn. Resultatet blev att jag ser som en stridspilot på
vänsterögat, men liiiite sämre på höger. När han täckte
över vänsterögat och bad mig läsa en rad bokstäver som fick
jag kanske hälften rätt. Och ett stort D blev plötsligen ett stort
S.... Den ni! Men han tyckte det skulle vara slöseri med resurser
att säga åt mig att köpa glasögon så jag blev inte fattig den dagen
heller, inte mer än vanligt iaf...
Men kalas blev det senare. Dock något dämpat, min annars så
lugne far ställde nämligen till med lite dramatik.
Natten mellan fredag och lördag hörde vi en stor duns. Jag var så
trött och trodde inte det var något annat än att någon tappade en
låda, men min mor var lite mer allert. Hon gick upp och satte av för att
undersöka den underliga dunsen.
Och mycket riktigt, det var min far som svimmat på badrumsgolvet.
Klinker är hårt!!! Detta kom sig av ett hastigt blodtrycksfall, lite knepigt
eftersom hann satt på toa. Resultatet blev en liten bula och en lätt
hjärnskakning som höll stackars pappa på mattan hela dagen.
Så jag och älskling fick rycka in och hjälpa mamma med alla förberedselser
inför kalaset.
Kalaset blev ändå roligt, pappa satt med uppe en del och alla hade
trevligt. Jag fick en superduper fin dammsugare av päronen, den
är rosa!!!!
Men stackars pappa blev inte bättre, och på söndag morgon så vaknade
han med 39 graders feber och var yr som en höna.
Mor körde honom till akuten och där körde dom en komplett check-up.
Denna resulterade i ett fishy EKG, det tydde på en liten infarkt.
Dom misstänkte även en propp i lungan eftersom han tidigare haft
proppar.
Sagt och gjort, han lades in för observation!
Men idag mår han bättre, dom har konstaterat att det var en lunginflammation
och att det förmodligen var det som gav alla de konstiga värdena.
Han har fått antibiotika och ska hålla sig på mattan resten av veckan!
Take care peeps!
