Trött och tröttare
Hej
Är trött, trött, trött!!! Hela tiden! Hur mycket jag än sover så vaknar jag och är tröttare. Oavsett om jag går upp tidigt eller sover länge. Oavsett om jag går och lägger mig tidigt eller sent. Min kropp bär sig åt som om jag går under vatten! Bara att diska är en kämparinsats!
Ska till psykologen i morgon, och jag måste medge att jag inte bara ser fram emot det. För det har gått så bra dom första veckorna, jag gjorde framsteg på egen hand och hon såg så lättad ut. För att va deprimerad såg jag ut att utvecklas väldigt fort. Men nu känns det som om allt går bakåt, jag är tröttare än på länge, och mitt "mode" är inte positivt särskilt ofta. Fair enough, inga panikångestattacker denna veckan.
Vi sa förra veckan att jag skulle försöka hitta någon kurs att sysselsätta mig med så att jag träffade lite människor. Men har inte hittat någon jag vill gå på eller som jag har råd med. Vad gör man då? Hur träffar man människor? Man kan ju inte direkt gå ut på krogen och ragga vänner?! Jag får inte ens dricka...
Suck....
Take care
Är trött, trött, trött!!! Hela tiden! Hur mycket jag än sover så vaknar jag och är tröttare. Oavsett om jag går upp tidigt eller sover länge. Oavsett om jag går och lägger mig tidigt eller sent. Min kropp bär sig åt som om jag går under vatten! Bara att diska är en kämparinsats!
Ska till psykologen i morgon, och jag måste medge att jag inte bara ser fram emot det. För det har gått så bra dom första veckorna, jag gjorde framsteg på egen hand och hon såg så lättad ut. För att va deprimerad såg jag ut att utvecklas väldigt fort. Men nu känns det som om allt går bakåt, jag är tröttare än på länge, och mitt "mode" är inte positivt särskilt ofta. Fair enough, inga panikångestattacker denna veckan.
Vi sa förra veckan att jag skulle försöka hitta någon kurs att sysselsätta mig med så att jag träffade lite människor. Men har inte hittat någon jag vill gå på eller som jag har råd med. Vad gör man då? Hur träffar man människor? Man kan ju inte direkt gå ut på krogen och ragga vänner?! Jag får inte ens dricka...
Suck....
Take care
Kors i taket
Hej igen
Tänk att jag skriver två gånger på samma vecka... Trodde inte jag hade ork till det, men håll till godo.
Är så ofantligt trött!! Dom säger att det hör till depressionen, men ändå! Det tar flera timmar innan jag kommer ur sängen, om inte Daniel har sovmorgon för då får han upp mig. Men om jag inte tar min medicin innan åtta så snurrar huvudet hela förmiddagen så med lite hjälp tar jag mig upp för medicinen och släpar mig tillbaka till kudden.
Bojje verkar dock må bättre och bättre, han kvittrar på och klänger omkring i buren. Han vågade sig till och med ut på en flygtur härom dagen!! Party party! Den slutade dock i crashlandning i en hög med sittdynor. Men matte räddade honom och bar honom tillbaka till buren där han sedan hämtade sig en stund.
Han är utan tvivel mitt lilla stöd, ett sällskap. Vi har ännu bara levt i någon slags symbios, men det verkar som om om vi börjar kunna kommunicera.
Hade tänkt ge mig ut och springa idag, efter att ha insett att snö inte var en ursäkt (tack kära kära morbror!). Men när snön faktiskt faller, och inte bara faller utan virvlar ner så drog jag gränsen. (Ni som känner mig vet att vilken ursäkt som helst hade fungerat, bara jag slapp springa) Men den här gången blev jag faktiskt besviken! Hade laddat i flera dagar!
Men nu skall jag göra det jag är bäst på, läsa och äta kakor. Och dricka en varm kopp kanelte!
Take care!
Tänk att jag skriver två gånger på samma vecka... Trodde inte jag hade ork till det, men håll till godo.
Är så ofantligt trött!! Dom säger att det hör till depressionen, men ändå! Det tar flera timmar innan jag kommer ur sängen, om inte Daniel har sovmorgon för då får han upp mig. Men om jag inte tar min medicin innan åtta så snurrar huvudet hela förmiddagen så med lite hjälp tar jag mig upp för medicinen och släpar mig tillbaka till kudden.
Bojje verkar dock må bättre och bättre, han kvittrar på och klänger omkring i buren. Han vågade sig till och med ut på en flygtur härom dagen!! Party party! Den slutade dock i crashlandning i en hög med sittdynor. Men matte räddade honom och bar honom tillbaka till buren där han sedan hämtade sig en stund.
Han är utan tvivel mitt lilla stöd, ett sällskap. Vi har ännu bara levt i någon slags symbios, men det verkar som om om vi börjar kunna kommunicera.
Hade tänkt ge mig ut och springa idag, efter att ha insett att snö inte var en ursäkt (tack kära kära morbror!). Men när snön faktiskt faller, och inte bara faller utan virvlar ner så drog jag gränsen. (Ni som känner mig vet att vilken ursäkt som helst hade fungerat, bara jag slapp springa) Men den här gången blev jag faktiskt besviken! Hade laddat i flera dagar!
Men nu skall jag göra det jag är bäst på, läsa och äta kakor. Och dricka en varm kopp kanelte!
Take care!
Livet som går vidare
Hej
Borde egentligen döpa om den här bloggen...
Är nu på studieuppehåll, fick inte fortsätta för att jag inte klarat av det som behövdes. Igen...
Går nu på två mediciner, och tryggheten ligger i väskan i form av lugnande som inte fungerar.
Men jag vill inte tillbaka, överlevnadsinstinkten tar vid där. Håller mig över ytan och fungerar som min flytväst.
Det kommer nog ta ett tag att vänja mig vid det här, att omdefiniera vad som är normalt, om normalt ens är ett ord som borde finnas. Normen är en så luddig zon egentligen, vad är normalt?!
Har lärt mig oänlidgt mycket om mig själv dom senaste månaderna. Har lärt mig att det är mycket lättare att försöka göra andra lyckliga än att jobba på mig själv. Men ändå så känns det som att trampa vatten när jag försöker göra sorgsna vänner glada när deras lycka inte är vad jag kan ge dom. Det är inte min uppgift, men jag vill så gärna!
Tänk om min lycka ligger i att andra är lyckliga? Varför vill dom då inte bli lyckliga?
Jag är så medveten om att min lycka är mitt eget ansvar, det pratar både jag och psykologen om varje måndag.
Men det är så svårt när ångestens mörker kommer svepande och hotar att äta upp mig. Att tänka på nåt glatt och positivt då är inte ens på kartan. Sorgen blir för stor. Vilken sorg?! Den som visste det, det hade varit mycket lättare om jag visste varför jag var ledsen.
Är alltid hungrig, men blir aldrig mätt. Magen växer, men inte på ett roligt sätt. Trots det vet jag att det är många flickor vars magar växer av andra skäl som har det så oändligt mycket svårare än jag. Mina små problem är en droppe i havet jämfört med deras.
Men så har det alltid varit.
Det är nog bara jag som är gnällig som vanligt.
Take care
Borde egentligen döpa om den här bloggen...
Är nu på studieuppehåll, fick inte fortsätta för att jag inte klarat av det som behövdes. Igen...
Går nu på två mediciner, och tryggheten ligger i väskan i form av lugnande som inte fungerar.
Men jag vill inte tillbaka, överlevnadsinstinkten tar vid där. Håller mig över ytan och fungerar som min flytväst.
Det kommer nog ta ett tag att vänja mig vid det här, att omdefiniera vad som är normalt, om normalt ens är ett ord som borde finnas. Normen är en så luddig zon egentligen, vad är normalt?!
Har lärt mig oänlidgt mycket om mig själv dom senaste månaderna. Har lärt mig att det är mycket lättare att försöka göra andra lyckliga än att jobba på mig själv. Men ändå så känns det som att trampa vatten när jag försöker göra sorgsna vänner glada när deras lycka inte är vad jag kan ge dom. Det är inte min uppgift, men jag vill så gärna!
Tänk om min lycka ligger i att andra är lyckliga? Varför vill dom då inte bli lyckliga?
Jag är så medveten om att min lycka är mitt eget ansvar, det pratar både jag och psykologen om varje måndag.
Men det är så svårt när ångestens mörker kommer svepande och hotar att äta upp mig. Att tänka på nåt glatt och positivt då är inte ens på kartan. Sorgen blir för stor. Vilken sorg?! Den som visste det, det hade varit mycket lättare om jag visste varför jag var ledsen.
Är alltid hungrig, men blir aldrig mätt. Magen växer, men inte på ett roligt sätt. Trots det vet jag att det är många flickor vars magar växer av andra skäl som har det så oändligt mycket svårare än jag. Mina små problem är en droppe i havet jämfört med deras.
Men så har det alltid varit.
Det är nog bara jag som är gnällig som vanligt.
Take care
Ork
Hej
Har inte orkat blogga så mycket det sista.
Men för att hålla er uppdaterade kommer
här ett urval av facebookinlägg från dom
senaste dagarna som varit rätt dramatiska.
Söndagen 6/12
Tisdagen 8/12
Torsdagen 10/12
Har inte orkat blogga så mycket det sista.
Men för att hålla er uppdaterade kommer
här ett urval av facebookinlägg från dom
senaste dagarna som varit rätt dramatiska.
Söndagen 6/12
Åkte in akut klockan tre i natt, hade svår urinvägsinfektion och har sov max en timme i natt. Har nu fått förmånen att knapra antibiotika i några dagar...yey...
Tisdagen 8/12
Kollapsade i köket där hemma igår och kunde inte röra mig. Efter två timmar på golvet ringde jag senast uppringda nummer, mamma. Hon larmade ambulans. På akuten hittade dom inget fysiskt fel på mig. När doktorn sa att han inte kunde göra nåt bröt jag ihop, maskinen jag var kopplad till tjöt för att min puls var för hög.... Nu är jag hos päronen för att pulsen skall gå ner och senare bli kallad till psykolog
Torsdagen 10/12
Hela dagen igår var en enda dimma, tack vare en lugnande jag tog för att kunna sova kvällen innan. Men mammas och pappas snälla grannar tog hand om mig tills pappa kom hem, dom är definitivt änglar på jorden! Ska dit straxt igen, när pappa åkt till jobbet.
Scary shit
Hej allihopa
En liten uppdatering på medicinerings-
fronten. Det tar sig, på många sätt.
Känner mig något stabilare nu, men
biverkningarna har börjat visa sig.
Mest tydligt kanske på mitt ansikte,
finnar som ploppar upp överallt!!!
Helt sjukt, det är som att vara tretton
igen! Och jag som just tyckte att det
började ta slut med allt det där!!!
I look like shit!
Har fortfarande inte varit i skolan denna
veckan, men har lovat mamma att jag ska
åka i morgon om jag får en resa till dom.
Och fick just höra att en god vän fick
en dotter till. Föddes visst hemma på
köksgolvet i morse, tog bara lite drygt
fyra timmar. Stort grattis!!!
Take care!
En liten uppdatering på medicinerings-
fronten. Det tar sig, på många sätt.
Känner mig något stabilare nu, men
biverkningarna har börjat visa sig.
Mest tydligt kanske på mitt ansikte,
finnar som ploppar upp överallt!!!
Helt sjukt, det är som att vara tretton
igen! Och jag som just tyckte att det
började ta slut med allt det där!!!
I look like shit!
Har fortfarande inte varit i skolan denna
veckan, men har lovat mamma att jag ska
åka i morgon om jag får en resa till dom.
Och fick just höra att en god vän fick
en dotter till. Föddes visst hemma på
köksgolvet i morse, tog bara lite drygt
fyra timmar. Stort grattis!!!
Take care!
"Good, they still have you medicated"
Hej allihopa
Det lär bli färre blogginlägg nu. Va?! säger ni,
kan det bli färre?! Inte för att jag är så himla
flitig ändå men ah..
Jag har med största sannolikhet SAD, Seasonal
Affective Disorder, eller vanligt kallat, Vinter-
depression. Bär runt på en sten av panik i bröstet
hela tiden som ibland byts ut mot en sten av sorg.
Varför jag är ledsen vet jag sällan, men tårarna
bara rinner ändå. Och det spelar ingen roll hur
mycket jag sover, jag är ändå trött precis hela tiden.
Detta har hänt tidigare, men då på våren, som
ett resultat av vinterns mörka månader, men det
är första gången som jag drabbas av symtomen
på hösten.
Så nu har jag valt, efter många turer, att pröva
den farmakologiska metoden. Det vill säga lätta
antidepressiva tabletter. Vilka först bara gör allt
värre, men sen bättre. Så två dagar i kuren nu
mår jag skit. Tar mig knappt ur sängen. har
inte varit i skolan på tre dagar och gråter för
minsta lilla.
Och det är läskigt, för jag är en ganska glad tjej
egentligen. Eller? Jag är kanske inte alltid super-
duper positiv, men jag är glad!
Jag skrattar! Men blir inte så mycket med det nu.
Så ha överseende, jag skriver när jag kan.
Take care!
Det lär bli färre blogginlägg nu. Va?! säger ni,
kan det bli färre?! Inte för att jag är så himla
flitig ändå men ah..
Jag har med största sannolikhet SAD, Seasonal
Affective Disorder, eller vanligt kallat, Vinter-
depression. Bär runt på en sten av panik i bröstet
hela tiden som ibland byts ut mot en sten av sorg.
Varför jag är ledsen vet jag sällan, men tårarna
bara rinner ändå. Och det spelar ingen roll hur
mycket jag sover, jag är ändå trött precis hela tiden.
Detta har hänt tidigare, men då på våren, som
ett resultat av vinterns mörka månader, men det
är första gången som jag drabbas av symtomen
på hösten.
Så nu har jag valt, efter många turer, att pröva
den farmakologiska metoden. Det vill säga lätta
antidepressiva tabletter. Vilka först bara gör allt
värre, men sen bättre. Så två dagar i kuren nu
mår jag skit. Tar mig knappt ur sängen. har
inte varit i skolan på tre dagar och gråter för
minsta lilla.
Och det är läskigt, för jag är en ganska glad tjej
egentligen. Eller? Jag är kanske inte alltid super-
duper positiv, men jag är glad!
Jag skrattar! Men blir inte så mycket med det nu.
Så ha överseende, jag skriver när jag kan.
Take care!
Tio veckor har gått
Hej allihopa
Kan ni tänka er, tio veckor har gått! Så himla
fort!!! Var tog tiden vägen?
Jag fattar nada! För att specificera så har då
alltså min praktikperiod passerat, imorgon är sista
dagen. Jag hade slutbedömning i måndags, och
blev godkänd!!! Det känns verkligen som en stor,
stor seger. Nu är det jag inte klarade i våras änt-
ligen färdigt! En lite del i mig ville bara ta pappret
där det skrivits under på att jag var godkänd
och springa in och trycka upp det i ansiktet på
min gamla handledare. Säga, "HAH!". Men
lite värdighet har jag så jag nöjde mig med att
göra en liten segerdans och le som en tok hela dagen.
Nåt som däremot inte gick så bra var min praktiska
examination igår. Då åker man ner till Lund och får
göra ett omvårdnadsmoment som man inte vet vilket
innan. Dom lottar alltså när man komme dit. Så man
måste vara beredd på vad som helst! Men jag kännde
mig förberedd liksom, jag gör ju allt det där varje dag
nästan på praktiken! Nemas problemas tänkte jag.
Det moment som ALLA fasar och är supernervösa
för är att sätta urinkateter. Gissa vad jag fick?!
Men, jag kände mig säker, jag har ju inte för inte
spenderat tio veckor på den avdelning som sätter
flest katetrar på hela sjukhuset!!!
Så jag kände mig lugn, gjorde allt jag skulle, och var
hur säker som helst! Gjorde precis som man skulle.
Förutom för en detalj, jag dukade upp mina grejer
på sterila dukar mellan benen på patienten (i det här
fallet en docka), precis som man för i verkligheten, för
det är mest praktiskt. DET, får man inte göra enligt
böckerna. För det är, oavsett att alla saker är steril-
förpackade och helt nya, aseptiskt.
Så, jag kuggade.
Gissa om jag var arg.
Men jag har haft tio fina veckor, min handledare har
verkligen varit världens bästa! Hon här lärt mig massor
med en vänlig men bestämd hand. Precis vad jag behöver.
Så hon ska få en blomma i morgon.
Jag har också glömt berätta om ett utav dom coolast
minnena jag har från praktiken. Fick vara med på en
operation där dom tog bort en polycystisk njure.
Att ha en polycystisk njure innebär i stort sett att
ha njurcancer, men med en stor skillnad. Det är inte
elakartad växt, alltså malign, utan godartad växt, benign.
Njuren bara växer och växer utan att sprida sig till andra
organ. Den här patientens njure vägde 7,3 kilo när dom
tog ut den! Kirurgen tog den i händerna som en fisk han
fångat och så togs det kort!!!
Det var definitivt en once in a lifetime experience.
Take care folks!
Kan ni tänka er, tio veckor har gått! Så himla
fort!!! Var tog tiden vägen?
Jag fattar nada! För att specificera så har då
alltså min praktikperiod passerat, imorgon är sista
dagen. Jag hade slutbedömning i måndags, och
blev godkänd!!! Det känns verkligen som en stor,
stor seger. Nu är det jag inte klarade i våras änt-
ligen färdigt! En lite del i mig ville bara ta pappret
där det skrivits under på att jag var godkänd
och springa in och trycka upp det i ansiktet på
min gamla handledare. Säga, "HAH!". Men
lite värdighet har jag så jag nöjde mig med att
göra en liten segerdans och le som en tok hela dagen.
Nåt som däremot inte gick så bra var min praktiska
examination igår. Då åker man ner till Lund och får
göra ett omvårdnadsmoment som man inte vet vilket
innan. Dom lottar alltså när man komme dit. Så man
måste vara beredd på vad som helst! Men jag kännde
mig förberedd liksom, jag gör ju allt det där varje dag
nästan på praktiken! Nemas problemas tänkte jag.
Det moment som ALLA fasar och är supernervösa
för är att sätta urinkateter. Gissa vad jag fick?!
Men, jag kände mig säker, jag har ju inte för inte
spenderat tio veckor på den avdelning som sätter
flest katetrar på hela sjukhuset!!!
Så jag kände mig lugn, gjorde allt jag skulle, och var
hur säker som helst! Gjorde precis som man skulle.
Förutom för en detalj, jag dukade upp mina grejer
på sterila dukar mellan benen på patienten (i det här
fallet en docka), precis som man för i verkligheten, för
det är mest praktiskt. DET, får man inte göra enligt
böckerna. För det är, oavsett att alla saker är steril-
förpackade och helt nya, aseptiskt.
Så, jag kuggade.
Gissa om jag var arg.
Men jag har haft tio fina veckor, min handledare har
verkligen varit världens bästa! Hon här lärt mig massor
med en vänlig men bestämd hand. Precis vad jag behöver.
Så hon ska få en blomma i morgon.
Jag har också glömt berätta om ett utav dom coolast
minnena jag har från praktiken. Fick vara med på en
operation där dom tog bort en polycystisk njure.
Att ha en polycystisk njure innebär i stort sett att
ha njurcancer, men med en stor skillnad. Det är inte
elakartad växt, alltså malign, utan godartad växt, benign.
Njuren bara växer och växer utan att sprida sig till andra
organ. Den här patientens njure vägde 7,3 kilo när dom
tog ut den! Kirurgen tog den i händerna som en fisk han
fångat och så togs det kort!!!
Det var definitivt en once in a lifetime experience.
Take care folks!
Sicka svin!
Hej allihopa
För dom som inte missat det är det en epidemi
på gång, i alla fall om man ska tro all kvällspress.
Det kallas för svininfluensan, men det har säkert
ingen missat heller...
MEN! Inom sjukvården får man inte kalla det så.
Det heter numera "den nya influsensan", så det så!
(inte alls sarkastisk)
Jag, tillsammans med resten av landets sjukvårds-
personal vaccineras denna veckan, och min tur kom
idag. Och nu ska ni få höra nåt roligt, jag har absolut
inga problem att sticka andra, men hatar nålar som sticks
i mig!!!Men till slut tog jag modet till mig och gick dit.
Sticket kändes inget, men nu, nuuuu kan jag knappt lyfta
armen över brösthöjd. Är ett rent under att jag skriva.
Är lite orolig för Kaj, min gråa undulat, han har inte verkat
riktigt kry på sistone. Bara burrar upp sig och sover
hela tiden. Äter knappt och dricker ingenting.
Så håll tummarna för att han piggar på sig!
Och käraste vän, ditt brev kom igår och hade tänkt
svara idag, men det kom inte med idag så det åker
med posten i morgon!
Take care
För dom som inte missat det är det en epidemi
på gång, i alla fall om man ska tro all kvällspress.
Det kallas för svininfluensan, men det har säkert
ingen missat heller...
MEN! Inom sjukvården får man inte kalla det så.
Det heter numera "den nya influsensan", så det så!
(inte alls sarkastisk)
Jag, tillsammans med resten av landets sjukvårds-
personal vaccineras denna veckan, och min tur kom
idag. Och nu ska ni få höra nåt roligt, jag har absolut
inga problem att sticka andra, men hatar nålar som sticks
i mig!!!Men till slut tog jag modet till mig och gick dit.
Sticket kändes inget, men nu, nuuuu kan jag knappt lyfta
armen över brösthöjd. Är ett rent under att jag skriva.
Är lite orolig för Kaj, min gråa undulat, han har inte verkat
riktigt kry på sistone. Bara burrar upp sig och sover
hela tiden. Äter knappt och dricker ingenting.
Så håll tummarna för att han piggar på sig!
Och käraste vän, ditt brev kom igår och hade tänkt
svara idag, men det kom inte med idag så det åker
med posten i morgon!
Take care
Dumma
Hej
Var hos huddoktorn idag, på remiss för
en månad sen från min husläkare. Problemet
fanns i somras i form av hårda som kul-liknande
saker under mina fötter som gjorde jätteont!!
Jag förklarade för min husläkare att problemet
finns på sommaren och att det gör basjont!!!
Fick remiss till hud och fick tid idag!
Tror ni problemet var kvar? NÄ!
Det enda som återstod av en sommar full av
smärta var några små prickar och hudflikar.
Detta ansågs inte vara bevis tillräcklig och jag
blev tillskriven mjukgörande salva!
Är nu så besviken att jag bara vill gråta! (har gjort det
en bra stund nu med) Hade hoppats så mycket
på att bara få en diagnos, få veta vad det var och
kanske kanske kanske få nåt emot det.
Men icke, livet var inte så bara idag. Vaknade dessutom
med huvudvärk, ont i käken efter bettskenan
och en näsa som var så svullen att den knappt går
att använda.
Ska dessutom jobba kväll idag och morgonpass i morgon.
Det är inte min dag idag.
Var hos huddoktorn idag, på remiss för
en månad sen från min husläkare. Problemet
fanns i somras i form av hårda som kul-liknande
saker under mina fötter som gjorde jätteont!!
Jag förklarade för min husläkare att problemet
finns på sommaren och att det gör basjont!!!
Fick remiss till hud och fick tid idag!
Tror ni problemet var kvar? NÄ!
Det enda som återstod av en sommar full av
smärta var några små prickar och hudflikar.
Detta ansågs inte vara bevis tillräcklig och jag
blev tillskriven mjukgörande salva!
Är nu så besviken att jag bara vill gråta! (har gjort det
en bra stund nu med) Hade hoppats så mycket
på att bara få en diagnos, få veta vad det var och
kanske kanske kanske få nåt emot det.
Men icke, livet var inte så bara idag. Vaknade dessutom
med huvudvärk, ont i käken efter bettskenan
och en näsa som var så svullen att den knappt går
att använda.
Ska dessutom jobba kväll idag och morgonpass i morgon.
Det är inte min dag idag.
Memory lane
Hej allihopa
Sen några dagar tillbaka har jag blivit aktiv
på facebook, något jag läääääänge enligt
princip undvikit. Men, nu har jag gett upp och
insett att ska jag kunna hålla kontakten med
alla vänner i Alingsås så är det bara att bita i
det sura äpplet och ansluta sig till tekniken.
That said, ett x hittade mig och addade mig som
vän. Vilket jag inte räknat med och inte kan
bestämma mig för om jag är glad eller arg för.
Tror inte jag är redo dock så han får allt vänta
ett tag till. Är så lycklig nu och vill inte se bakåt.
Vill se framåt och bara komma ihåg dom fina
minnena. Och det är inte mycket som är fint
med minnen jag har med honom.
Är jätteförkyld och sitter hemma och snörvlar
och hostar. Har tack och lov ingen feber så
det ska nog inte vara någon fara, svinen har
inte kommit åt mig. Mind you, man får inte lov
att kalla det längre, det ska
kallas "den nya influensan".
Gjorde just en sjukt god korvstroganoff, när
det gäller mat så blir det verkligen godare om
man inte sparar på råvarorna! Hade en stor
skvätt grädde i och det lyfte allt!
Annars går allt fint på praktiken, hade mittbedömning
igår och har uppnått allt jag ska! Det var sjukt
skönt att veta med tanke på hur det gick förra
gången jag försökte. Älskar min handledare för att
hon är så snäll och sjyst!
Sen skrev jag en kompletteringsuppgift för en grej
i skolan. Som svar på den fick jag ett fint mail
från läraren som läste den. Hon skrev att jag hade
ett fint resonemang som visade på stor empatisk
förmåga vilket gjorde att hon kände sig säker på att
jag skulle bli en jättebra sjuksköterska!
Lätt en av dagens stora höjdpunkter.
Förutom att läsa min bästa väns brev från Italien.
Hon skriver långa brev som jag svarar på så fort
dom kommer så det har jag gjort idag. Ska nog
ta en promenad sen och lägga det på brevlådan
redan idag.
Take care!
Sen några dagar tillbaka har jag blivit aktiv
på facebook, något jag läääääänge enligt
princip undvikit. Men, nu har jag gett upp och
insett att ska jag kunna hålla kontakten med
alla vänner i Alingsås så är det bara att bita i
det sura äpplet och ansluta sig till tekniken.
That said, ett x hittade mig och addade mig som
vän. Vilket jag inte räknat med och inte kan
bestämma mig för om jag är glad eller arg för.
Tror inte jag är redo dock så han får allt vänta
ett tag till. Är så lycklig nu och vill inte se bakåt.
Vill se framåt och bara komma ihåg dom fina
minnena. Och det är inte mycket som är fint
med minnen jag har med honom.
Är jätteförkyld och sitter hemma och snörvlar
och hostar. Har tack och lov ingen feber så
det ska nog inte vara någon fara, svinen har
inte kommit åt mig. Mind you, man får inte lov
att kalla det längre, det ska
kallas "den nya influensan".
Gjorde just en sjukt god korvstroganoff, när
det gäller mat så blir det verkligen godare om
man inte sparar på råvarorna! Hade en stor
skvätt grädde i och det lyfte allt!
Annars går allt fint på praktiken, hade mittbedömning
igår och har uppnått allt jag ska! Det var sjukt
skönt att veta med tanke på hur det gick förra
gången jag försökte. Älskar min handledare för att
hon är så snäll och sjyst!
Sen skrev jag en kompletteringsuppgift för en grej
i skolan. Som svar på den fick jag ett fint mail
från läraren som läste den. Hon skrev att jag hade
ett fint resonemang som visade på stor empatisk
förmåga vilket gjorde att hon kände sig säker på att
jag skulle bli en jättebra sjuksköterska!
Lätt en av dagens stora höjdpunkter.
Förutom att läsa min bästa väns brev från Italien.
Hon skriver långa brev som jag svarar på så fort
dom kommer så det har jag gjort idag. Ska nog
ta en promenad sen och lägga det på brevlådan
redan idag.
Take care!
Höst höst höst
Hej allihopa
Nu kommer hösten, for real, vaknade av ösregn
som smattrade mot takfönstrena och vindar som
kunde blåst omkull hela stugan!
Tittade ut och såg hur blöta löv fladdrade runt
i vinden och regn som kom på tvärsen.
Usch va sängen är skön då...
Försökte precis locka mina pippiar att sitta och
äta ur handen på mig, har gått några gånger innan,
men bara med godis, nu tog jag vanlig mat.
Tyvärr hade jag varken tiden eller tålamodet att
vänta på att dom ska övervinna sin skepsis mot
den där konstiga mojjen som plötligen uppbarat
sig i deras bur, och faktiskt hoppa över till min hand.
Så dumpade helt enkelt maten på burbotten, och
tror du inte dom sitter där just i denna stund och
mumsar förnöjt från sagda hög?
Anyho, snart dags för praktik, wish me luck!
Take care!
Nu kommer hösten, for real, vaknade av ösregn
som smattrade mot takfönstrena och vindar som
kunde blåst omkull hela stugan!
Tittade ut och såg hur blöta löv fladdrade runt
i vinden och regn som kom på tvärsen.
Usch va sängen är skön då...
Försökte precis locka mina pippiar att sitta och
äta ur handen på mig, har gått några gånger innan,
men bara med godis, nu tog jag vanlig mat.
Tyvärr hade jag varken tiden eller tålamodet att
vänta på att dom ska övervinna sin skepsis mot
den där konstiga mojjen som plötligen uppbarat
sig i deras bur, och faktiskt hoppa över till min hand.
Så dumpade helt enkelt maten på burbotten, och
tror du inte dom sitter där just i denna stund och
mumsar förnöjt från sagda hög?
Anyho, snart dags för praktik, wish me luck!
Take care!
Jag ska...
Hej allihopa
By request av söta vännen så ska jag försöka
skärpa mig med det häringa bloggandet.
Har inte blivit så mycket på sistone då jag haft
massor att göra och koncentrera mig på, skolan har
ju börjat och jag praktiserar för fullt!
Är nu på en kirurgisk avdelning som specialiserar
sig på urologi, alltså har vi mycket prostatacancer,
urinblåscancer och liknande. Och tro det eller ej, jag
trivs jättebra! Den här gången har jag fått en jätte-
bra handledare! Vi kallar henne Anna, och hon är
bara tre år äldre än mig. Detta gör att hon fortfarande
kommer ihåg hur det var att vara förvirrad och ivrig
på samma gång. Och hon vet hur jag haft det i våras
för det såg jag till att hon fick reda på i introduktions-
brevet. Men viktigast är personkemin, vilken stämmer
fint mellan oss så jag känner mig trygg!
Den här gången SKA det gå!!!
Hemma kvittrar fåglarna, solen skiner och hösten är
i antågande. Allt är vackert :)
Min kosttillskottkur går fint, har precis trappat upp till
maxdos och väntar på nästa omgång med utrensnings-
symptom. Har väntat lite längre än jag gjort med dom
andra stegen, för har mått illa av och till.
Sen har min härliga migrän slagit till lite nu och då.
Speciellt härom veckan då jag prövade en ny medicin
vid ett migränanfall. Tog första dosen då jag kände att
det var på gång, hjälpte inte. Åkte hem.
Tog andra dosen, funkade inte. Blev sämre och sämre.
Till slut fann älskling mig flämtande på sängen när han
kom hem. Jag hade så ont i nacken och huvudet att jag
mådde illa, var yr och höll på att svimma av och till.
Att gå var inte att tänka på så han fick bära mig till bilen,
sen bar det av till akuten. Där fick dom köra in mig i
rullstol. Sen gick det fort, dom satte PVK (en sån där
med rör in i armvecket) och gav mig spruta i magen.
I PVKn fick jag mot illamåendet och lite avslappnande.
Spruan i magen var Ketogan, ett starkt morfinliknande
smärtstillande läkemedel.
Sen gick livet att leva igen, och vi var hemma halv två
på natten.
Nu orkar jag inte skriva mer om allt som händer och
inte händer :) mera kommer snart.
Take care!
By request av söta vännen så ska jag försöka
skärpa mig med det häringa bloggandet.
Har inte blivit så mycket på sistone då jag haft
massor att göra och koncentrera mig på, skolan har
ju börjat och jag praktiserar för fullt!
Är nu på en kirurgisk avdelning som specialiserar
sig på urologi, alltså har vi mycket prostatacancer,
urinblåscancer och liknande. Och tro det eller ej, jag
trivs jättebra! Den här gången har jag fått en jätte-
bra handledare! Vi kallar henne Anna, och hon är
bara tre år äldre än mig. Detta gör att hon fortfarande
kommer ihåg hur det var att vara förvirrad och ivrig
på samma gång. Och hon vet hur jag haft det i våras
för det såg jag till att hon fick reda på i introduktions-
brevet. Men viktigast är personkemin, vilken stämmer
fint mellan oss så jag känner mig trygg!
Den här gången SKA det gå!!!
Hemma kvittrar fåglarna, solen skiner och hösten är
i antågande. Allt är vackert :)
Min kosttillskottkur går fint, har precis trappat upp till
maxdos och väntar på nästa omgång med utrensnings-
symptom. Har väntat lite längre än jag gjort med dom
andra stegen, för har mått illa av och till.
Sen har min härliga migrän slagit till lite nu och då.
Speciellt härom veckan då jag prövade en ny medicin
vid ett migränanfall. Tog första dosen då jag kände att
det var på gång, hjälpte inte. Åkte hem.
Tog andra dosen, funkade inte. Blev sämre och sämre.
Till slut fann älskling mig flämtande på sängen när han
kom hem. Jag hade så ont i nacken och huvudet att jag
mådde illa, var yr och höll på att svimma av och till.
Att gå var inte att tänka på så han fick bära mig till bilen,
sen bar det av till akuten. Där fick dom köra in mig i
rullstol. Sen gick det fort, dom satte PVK (en sån där
med rör in i armvecket) och gav mig spruta i magen.
I PVKn fick jag mot illamåendet och lite avslappnande.
Spruan i magen var Ketogan, ett starkt morfinliknande
smärtstillande läkemedel.
Sen gick livet att leva igen, och vi var hemma halv två
på natten.
Nu orkar jag inte skriva mer om allt som händer och
inte händer :) mera kommer snart.
Take care!
Country linnen
Hej allihopa
Livet går vidare, vilket mina drömmar också gör.
Inget jobb än så länge, så det ser ut att bli tillbaka
till skolbänken ändå...
Kan inte påstå att jag ser fram emot det, är mest
sjukt nervös och ångestfylld inför första praktiken.
Men har fått tillbaka resultaten av min håranalys.
Fick reda på att jag har snabb metabolism (mat-
smältning), och att det troligtvis var resultat av lång-
varigt stressande. Go figure..
Jag fick även reda på att jag har järnbrist och under-
funktion på både sköldkörtel och binjurar.
Yey!!!
MEN! Det kan förklara varför jag mått så knepigt
det senaste året. Så nu ska kosten regleras något.
Allt socker portas i dörren förutom ett litet undantag
en endaste gång i veckan. Sen blir det mera kött
och fisk, och en minskning av kolhydrater.
En bra grej är dock att jag får äta så mycket ost och
mejeriprodukter jag vill!!!
Sen var jag och hämtade en stor påse med kost-
tillskott igår. Fem piller till frukost, sex stycken till
lunch och kvällsmat. I två månader!
Vill inte ens säga vad det kostade, men snälla mamma
bidrog annars hade det inte varit möjligt...
Har även tränat pippiarna lite, och idag för första
gången satt dom båda två i min hand och åt godis!!!
Sjukt häftigt och lätt nåt vi ska upprepa varje dag!
Beställde idag fint ljus från Amorina, av ett amerikanskt
märke som ska lukta country linnen :) lätt supermysigt!
www.amorina.se
Och saknar min vän som flytt landet, hon drog för en
vecka sen till sydligare breddgrader för att lära sig nya
saker. Är orolig och glad för hennes skull.
Take care!
Livet går vidare, vilket mina drömmar också gör.
Inget jobb än så länge, så det ser ut att bli tillbaka
till skolbänken ändå...
Kan inte påstå att jag ser fram emot det, är mest
sjukt nervös och ångestfylld inför första praktiken.
Men har fått tillbaka resultaten av min håranalys.
Fick reda på att jag har snabb metabolism (mat-
smältning), och att det troligtvis var resultat av lång-
varigt stressande. Go figure..
Jag fick även reda på att jag har järnbrist och under-
funktion på både sköldkörtel och binjurar.
Yey!!!
MEN! Det kan förklara varför jag mått så knepigt
det senaste året. Så nu ska kosten regleras något.
Allt socker portas i dörren förutom ett litet undantag
en endaste gång i veckan. Sen blir det mera kött
och fisk, och en minskning av kolhydrater.
En bra grej är dock att jag får äta så mycket ost och
mejeriprodukter jag vill!!!
Sen var jag och hämtade en stor påse med kost-
tillskott igår. Fem piller till frukost, sex stycken till
lunch och kvällsmat. I två månader!
Vill inte ens säga vad det kostade, men snälla mamma
bidrog annars hade det inte varit möjligt...
Har även tränat pippiarna lite, och idag för första
gången satt dom båda två i min hand och åt godis!!!
Sjukt häftigt och lätt nåt vi ska upprepa varje dag!
Beställde idag fint ljus från Amorina, av ett amerikanskt
märke som ska lukta country linnen :) lätt supermysigt!
www.amorina.se
Och saknar min vän som flytt landet, hon drog för en
vecka sen till sydligare breddgrader för att lära sig nya
saker. Är orolig och glad för hennes skull.
Take care!
Denna väntan
Hej allihopa
Livet går vidare, vare sig man vill eller inte.
Det gör även jobbet, soliga dagar springer vi rumporna
av oss. svettas som riktiga grisar!
Men har varit en rolig erfarenhet, och har nog allt fått en
och annan ny vän :)
Har nu gjort första omtentan, och om det säger vi inte mer
än så, andra är på fredag.
Letar fortfarande efter jobb, har bara fått nobbar än så länge.
Väntar varje dag, flera gånger om dagen på att det där, just
det där mailet ska ramla in. Men än så länge inget positivt.
Ska till Väla, ett stort köpcentrum i helsingborg, i morgon
och dela ut lite CVar till några butiker och se om det är någon
som nappar.
Det handlar så mycket om kontakter att det är rent löjligt!
Och jag känner ju inte så många här nere så vad gör man?
Ansökningstiden för jobbet som butiksbiträde på guldsmedjan
går ut på lördag, så håll tummarna!
Har även blivit med undulater, vilket ni som har bilddagboken
sett. Haj Kaj och Hallo Bojje säger vi till mina små grabbar.
Livet hemma i stugan är lite roligare när dom kvittrar och
kuttrar. Kanske inte sju på morgonen, men det är en del i
det stora paketet.
Take care!
Livet går vidare, vare sig man vill eller inte.
Det gör även jobbet, soliga dagar springer vi rumporna
av oss. svettas som riktiga grisar!
Men har varit en rolig erfarenhet, och har nog allt fått en
och annan ny vän :)
Har nu gjort första omtentan, och om det säger vi inte mer
än så, andra är på fredag.
Letar fortfarande efter jobb, har bara fått nobbar än så länge.
Väntar varje dag, flera gånger om dagen på att det där, just
det där mailet ska ramla in. Men än så länge inget positivt.
Ska till Väla, ett stort köpcentrum i helsingborg, i morgon
och dela ut lite CVar till några butiker och se om det är någon
som nappar.
Det handlar så mycket om kontakter att det är rent löjligt!
Och jag känner ju inte så många här nere så vad gör man?
Ansökningstiden för jobbet som butiksbiträde på guldsmedjan
går ut på lördag, så håll tummarna!
Har även blivit med undulater, vilket ni som har bilddagboken
sett. Haj Kaj och Hallo Bojje säger vi till mina små grabbar.
Livet hemma i stugan är lite roligare när dom kvittrar och
kuttrar. Kanske inte sju på morgonen, men det är en del i
det stora paketet.
Take care!
Jippiiii!
Hej allihopa!
Vill börja med att dela med mig av en väldigt god nyhet.
Älskling har fått jobb!!!! Från och med den förste oktober
kommer han att titulera sig "tågmekaniker".
Tyvärr börjar det hela med att han far till tyskland i två
månader för utbildning, men vad gör man? Han får
komma hem ibland och jag får hälsa på någon gång.
Sen ska webcams inhandlas!! Och min laptop får nog åka
med honom ner...
Men men! Jag gick och lämnade min ansökan till det
där jobbet som butiksbiträde på en guldsmedsateljé
idag. Spenderade hela morgonen med att vela framför
garderoben, vela lite mer framför garderoben och sedan
lägga en diskret men solig makeup.
Första intrycket ni vet, mycket viktigt! Så eftersom det var
en smyckesbutik så valde jag även smycken med omsorg.
Men så när jag väl samlat mod till mig, förberett svar på
en rad med frågor dom kanske skulle kunna ställa, så gick
jag in. Det stod i annonsen att man skulle fråga efter en
speciell människa, så det gjorde jag.
"Hon är tyvärr på semester, men jag kan ta hand om dina
papper".
Så var det hela över på bara några sekunder, plötsligen
stod jag på trottoaren utanför och undrade varför i hela
friden jag lagt så mycket tid på att förbereda mig...
Var även på massageterapi, present från mamma.
Är visst sned och vinn i hela kroppen, är därför som jag får
så ont i skulderbladen.
Beställde även då en tid för hårmineralanalys.
Hårmineralanalys är en metod man använder för att se
om man har över- eller underskott på vissa mineraler eller
vitaminer i kroppen. Man kan även se om man bär runt på
för höga halter av vissa tungmetaller. Har man obalans
i några av alla de där så kan man få massa psykosomatiska
symptom såsom migrän, trötthet, ont i kroppen etc etc.
Jag ska göra det för att eventuellt bli av med min vintertrötthet.
Man knipsar helt enkelt av några hårstrån vid hårbottnen
och skickar sedan dem på analys hos ett labb.
Enkelt!
Take care!!
Vill börja med att dela med mig av en väldigt god nyhet.
Älskling har fått jobb!!!! Från och med den förste oktober
kommer han att titulera sig "tågmekaniker".
Tyvärr börjar det hela med att han far till tyskland i två
månader för utbildning, men vad gör man? Han får
komma hem ibland och jag får hälsa på någon gång.
Sen ska webcams inhandlas!! Och min laptop får nog åka
med honom ner...
Men men! Jag gick och lämnade min ansökan till det
där jobbet som butiksbiträde på en guldsmedsateljé
idag. Spenderade hela morgonen med att vela framför
garderoben, vela lite mer framför garderoben och sedan
lägga en diskret men solig makeup.
Första intrycket ni vet, mycket viktigt! Så eftersom det var
en smyckesbutik så valde jag även smycken med omsorg.
Men så när jag väl samlat mod till mig, förberett svar på
en rad med frågor dom kanske skulle kunna ställa, så gick
jag in. Det stod i annonsen att man skulle fråga efter en
speciell människa, så det gjorde jag.
"Hon är tyvärr på semester, men jag kan ta hand om dina
papper".
Så var det hela över på bara några sekunder, plötsligen
stod jag på trottoaren utanför och undrade varför i hela
friden jag lagt så mycket tid på att förbereda mig...
Var även på massageterapi, present från mamma.
Är visst sned och vinn i hela kroppen, är därför som jag får
så ont i skulderbladen.
Beställde även då en tid för hårmineralanalys.
Hårmineralanalys är en metod man använder för att se
om man har över- eller underskott på vissa mineraler eller
vitaminer i kroppen. Man kan även se om man bär runt på
för höga halter av vissa tungmetaller. Har man obalans
i några av alla de där så kan man få massa psykosomatiska
symptom såsom migrän, trötthet, ont i kroppen etc etc.
Jag ska göra det för att eventuellt bli av med min vintertrötthet.
Man knipsar helt enkelt av några hårstrån vid hårbottnen
och skickar sedan dem på analys hos ett labb.
Enkelt!
Take care!!
