Mayday
Jag fortsätter att förvåna, as if i fredags har jag en journal
på psykakuten i Helsingborg.
Det började med att jag i fredags morse gick upp som en helt
vanlig dag, åt frukost och åkte till Helsingborg för att på min
lediga dag delta i ett övningsseminarie med skolan.
Under seminariet slog det mig att jag ligger så sjukt efter att
det inte är klokt. Men, tänkte jag, det här löser jag i veckan.
Och då knöt sig magen som en liten boll
som gömmer sig. Jag började kallsvettas, och plötsligt
kändes det som om väggarna var farligt nära.
Allt jag ville var att gråta.
Det gjorde jag inte försen någon timme senare, då jag skickat
ett desperat sms till Hannah. Hon hittade mig hysteriskt gråtande
sittandes i kafét på sjukhuset. Jag frös så jag skakade trots långkalsonger
och dunjacka. Hon fick mig inte att sluta gråta, jag kunde helt enkelt
inte sluta, det kändes precis som om någon dött, någon jag
älskade djupt. Vid flera tillfällen grät jag så häftigt att jag hyperventlierade.
Hon bestämde sig efter ett tag att det nog var läge att ta med mig ner till
psykakuten på sjukhuset, det här kunde inte hon fixa.
Där behövde jag inte göra mer än lämna min patientbricka, dom bara
tog en snabb titt på mig så skickades jag snabbt in på ett samtalsrum.
Efter att några timmar senare ha slutat gråta, utvecklat en stadig migrän
och pratat med en läkare konstaterades att jag fått en kraftig stressreaktion.
Han ordinerade vila i helgen, absolut ingen praktik!
Daniel kom efter ett snabbt samtal av Hannah, han släppte allt han hade
för händeran på jobbet och kom tio minuter senare.
Mamma och pappa kom på kvällen och efter lite ommöblering sov vi
alla fyra hemma hos mig natten mellan fredag och lördag.
Nu är jag tillfälligt hemma hos mamma och pappa för att pysslas om lite.
I morgon bitti ska jag hem igen för att vänta på att en kurator ska ringa.
Och på tisdag ska jag på något sätt samla mod till mig och försöka prata
med min handledare om vad som hänt och varför. Det enda hon vet nu är
att jag lämnat ett intyg från läkaren att jag inte bör praktisera i helgen.
Troligen ska jag sätta känslorna på papper och hoppas att hon förstår
och inte rekomenderar studieuppehåll, då vet jag inte vad jag tar mig till.
Så tänk på mig, återigen, och ni som vill, be tills ni inte kan be längre.
Paniken vill inte försvinna, jag har vilopuls som en åttioåring efter ett
maraton och min andning påminner om någon som gråter fast jag inte gör det.
Take care!
Grått å kallt
Hej igen
Återigen har det gått alldeles för lång tid sen jag skrev sist,
skäms på mig! Men jag är väl bara människa jag med...
Tyvärr, lr nåt.
Ja ja, sånt händer.
Jag mår bra i alla fall, lite stressad, har mittsamtal på praktiken
på onsdag. Där ska vi se vad jag åstadkommit hitills och om
det är något jag behöver jobba på dom följande fem veckorna.
Eller rättare sagt, hur mycket jag har att jobba på... Har en
otäck känsla av att det är alldeles för mycket...
Eftersom jag aldrig tidigare jobbat inom vården så har jag säkert
haft något längre startsträcka än dom andra som är undersköterskor
sen innan. Känns som jag mest springer efter och försöker
hänga med i allt som sägs och görs fortfarande!
I skolan sa dom att man skulle säga till om det gick för fort
och att varje dag skulle avslutas med en kort reflektion om
vad som hänt under dagen.
Men i verkligheten funkar det lite mer så här:
Nea är för feg för att säga till och känner sig som en liten skit
som inte är tillräckligt påläst. Plus att hon inte vågar fråga om vi
ska ha någon reflektion på slutet av dagen. Och så vill man oftast
bara hem till sängen...
Men men, det har ju faktiskt hänt några roliga saker sen sist!
Alla hjärtans dag kom ju, och för första gången i hela mitt liv så
spenderade jag den med samma kille som föregående år!!!
Hur underbart som helst men också lite spännande just för att
nu har man ju nåt att toppa liksom, va bättre än förra året.
Men i år så var vi båda i princip panka, och jag tror inte någon
av oss kom ihåg vad vi gjorde förra året så det fanns egentligen
inte så mycket att toppa :P
Men dagen började med mina blåbärspannkakor och sovmorgon,
inte fy skam det ska jag säga! Snygging fick även en stor röd ros
som efter Neas ansträngda budget kostade en halv förmögenhet!!!
Sen åkte Älskling till gården för att mecka med vår nya bil (mer om
den sen). När han senare kom tillbaka, fick jag en röd ros med lite
grönt spret till, och en påse nötter från Tasty house.
Efter det åkte vi in till Helsingborg och gick på Love and Light
festivalen. Var inte ens hälften så spännande som det låter.
Själva poängen var en slinga med upplysta hus och träd och
etc. Men vi var båda överens om att Ljus i Alingsås var tveklöst bättre
och det enda vi tyckte var värt mödan var ett bröllop som tog plats
på terrasstrapporna nedanför historiska Kärnan. Det var tre bröllop
under kvällen, där par som fått tävla med en motivering om varför just
de skulle få ett bröllopspaket vigdes. De fick även en natt på bröllops-
svit tror jag. Vi gissade att en del andra saker runt om ingick i vinsten
men det är bara lösa spekulationer... Romantiskt var det iaf.
Sen blev det varsin cheeseburgare och en cola på vägen hem till
Bruce almighty på tvn :D så ser en budgetversion av valentines ut!
Nu ska jag duscha och snegla från sängen på nästa avsnitt i l
Long time no see
Det har visat sig att jag inte är den typ av bloggare som
bloggare hela tiden, specielt inte när jag är stressad...
Men nu ska jag försöka förklara vad som hänt det senaste.
Jag klarade ju farmakologi tentan så CSN har nu gett mig
pengar, thank god! Jag klarade även psyktentan, så
nu har jag bara Anatomin och Bio medicin tentorna
kvar sen är jag färdig so far. Nice huh?
Dom senaste två veckorna har jag varit på praktik,
hense stressen. Har varit helt slut varje dag när jag
kommit hem! Man får vara så på alerten hela tiden
att man tar ut sig långt innan lunch!
Men jag har fått sticka lite, dock inte satt PVK.
Har tagit tre venprover, alltså sticka injektionsnål
i armvecket med en sån där plastadapter på där
man stoppar in provrör och tar blod.
Funkar ju bara om man lyckas träffa venen, vilket är lite värre
på vissa patienter då venerna är små, sitter långt inne eller
rullar undan när man försöker perforera dom.
Det första försöket gick sådär, jag lyckades dock inte hitta venen
så min handledare fick ta över. Men dom andra två försöken
gick på första försöket! Värsta boosten för mitt lilla
sjuksköterske självförtroende!
Sen var mamma nere på besök över helgen nu i månadsskiftet.
Hur trevligt som helst! Vi shoppade, pratade, åt skräpmat
och så visade jag henne min kyrka här nere.
Och i söndags kväll var vi på bio med Daniels föräldrar.
Vi såg Valkyria, var helt ok. Bra gjord och jättebra i dokumentärt
syfte. Men jag kan nog inte säga att det var någon personlig
favorit.. Antar att jag gillar filmer som muntrar upp en lite mer.
Gårdagen innehöll bland annat ett frisörbesök. Jag håller på
med ett litet forskningsprojekt, testar alla salonger i stan för
att hitta min favorit. Synd bara att jag bara har råd att besöka frisören
två gånger om året.... Kommer ta ett litet tag.
Men där jag var i går kommer hamna ganska långt uppe på
listan. Inte för dyrt och man kände sig skitsnygg när man gick.
Jepp, mer viktiga saker än så har inte inte hänt sen sist, sa ju
att mitt liv inte är så spännande.
Take care!
