Trött och tröttare
Hej
Är trött, trött, trött!!! Hela tiden! Hur mycket jag än sover så vaknar jag och är tröttare. Oavsett om jag går upp tidigt eller sover länge. Oavsett om jag går och lägger mig tidigt eller sent. Min kropp bär sig åt som om jag går under vatten! Bara att diska är en kämparinsats!
Ska till psykologen i morgon, och jag måste medge att jag inte bara ser fram emot det. För det har gått så bra dom första veckorna, jag gjorde framsteg på egen hand och hon såg så lättad ut. För att va deprimerad såg jag ut att utvecklas väldigt fort. Men nu känns det som om allt går bakåt, jag är tröttare än på länge, och mitt "mode" är inte positivt särskilt ofta. Fair enough, inga panikångestattacker denna veckan.
Vi sa förra veckan att jag skulle försöka hitta någon kurs att sysselsätta mig med så att jag träffade lite människor. Men har inte hittat någon jag vill gå på eller som jag har råd med. Vad gör man då? Hur träffar man människor? Man kan ju inte direkt gå ut på krogen och ragga vänner?! Jag får inte ens dricka...
Suck....
Take care
Är trött, trött, trött!!! Hela tiden! Hur mycket jag än sover så vaknar jag och är tröttare. Oavsett om jag går upp tidigt eller sover länge. Oavsett om jag går och lägger mig tidigt eller sent. Min kropp bär sig åt som om jag går under vatten! Bara att diska är en kämparinsats!
Ska till psykologen i morgon, och jag måste medge att jag inte bara ser fram emot det. För det har gått så bra dom första veckorna, jag gjorde framsteg på egen hand och hon såg så lättad ut. För att va deprimerad såg jag ut att utvecklas väldigt fort. Men nu känns det som om allt går bakåt, jag är tröttare än på länge, och mitt "mode" är inte positivt särskilt ofta. Fair enough, inga panikångestattacker denna veckan.
Vi sa förra veckan att jag skulle försöka hitta någon kurs att sysselsätta mig med så att jag träffade lite människor. Men har inte hittat någon jag vill gå på eller som jag har råd med. Vad gör man då? Hur träffar man människor? Man kan ju inte direkt gå ut på krogen och ragga vänner?! Jag får inte ens dricka...
Suck....
Take care
Kors i taket
Hej igen
Tänk att jag skriver två gånger på samma vecka... Trodde inte jag hade ork till det, men håll till godo.
Är så ofantligt trött!! Dom säger att det hör till depressionen, men ändå! Det tar flera timmar innan jag kommer ur sängen, om inte Daniel har sovmorgon för då får han upp mig. Men om jag inte tar min medicin innan åtta så snurrar huvudet hela förmiddagen så med lite hjälp tar jag mig upp för medicinen och släpar mig tillbaka till kudden.
Bojje verkar dock må bättre och bättre, han kvittrar på och klänger omkring i buren. Han vågade sig till och med ut på en flygtur härom dagen!! Party party! Den slutade dock i crashlandning i en hög med sittdynor. Men matte räddade honom och bar honom tillbaka till buren där han sedan hämtade sig en stund.
Han är utan tvivel mitt lilla stöd, ett sällskap. Vi har ännu bara levt i någon slags symbios, men det verkar som om om vi börjar kunna kommunicera.
Hade tänkt ge mig ut och springa idag, efter att ha insett att snö inte var en ursäkt (tack kära kära morbror!). Men när snön faktiskt faller, och inte bara faller utan virvlar ner så drog jag gränsen. (Ni som känner mig vet att vilken ursäkt som helst hade fungerat, bara jag slapp springa) Men den här gången blev jag faktiskt besviken! Hade laddat i flera dagar!
Men nu skall jag göra det jag är bäst på, läsa och äta kakor. Och dricka en varm kopp kanelte!
Take care!
Tänk att jag skriver två gånger på samma vecka... Trodde inte jag hade ork till det, men håll till godo.
Är så ofantligt trött!! Dom säger att det hör till depressionen, men ändå! Det tar flera timmar innan jag kommer ur sängen, om inte Daniel har sovmorgon för då får han upp mig. Men om jag inte tar min medicin innan åtta så snurrar huvudet hela förmiddagen så med lite hjälp tar jag mig upp för medicinen och släpar mig tillbaka till kudden.
Bojje verkar dock må bättre och bättre, han kvittrar på och klänger omkring i buren. Han vågade sig till och med ut på en flygtur härom dagen!! Party party! Den slutade dock i crashlandning i en hög med sittdynor. Men matte räddade honom och bar honom tillbaka till buren där han sedan hämtade sig en stund.
Han är utan tvivel mitt lilla stöd, ett sällskap. Vi har ännu bara levt i någon slags symbios, men det verkar som om om vi börjar kunna kommunicera.
Hade tänkt ge mig ut och springa idag, efter att ha insett att snö inte var en ursäkt (tack kära kära morbror!). Men när snön faktiskt faller, och inte bara faller utan virvlar ner så drog jag gränsen. (Ni som känner mig vet att vilken ursäkt som helst hade fungerat, bara jag slapp springa) Men den här gången blev jag faktiskt besviken! Hade laddat i flera dagar!
Men nu skall jag göra det jag är bäst på, läsa och äta kakor. Och dricka en varm kopp kanelte!
Take care!
