Scary shit
Hej allihopa
En liten uppdatering på medicinerings-
fronten. Det tar sig, på många sätt.
Känner mig något stabilare nu, men
biverkningarna har börjat visa sig.
Mest tydligt kanske på mitt ansikte,
finnar som ploppar upp överallt!!!
Helt sjukt, det är som att vara tretton
igen! Och jag som just tyckte att det
började ta slut med allt det där!!!
I look like shit!
Har fortfarande inte varit i skolan denna
veckan, men har lovat mamma att jag ska
åka i morgon om jag får en resa till dom.
Och fick just höra att en god vän fick
en dotter till. Föddes visst hemma på
köksgolvet i morse, tog bara lite drygt
fyra timmar. Stort grattis!!!
Take care!
En liten uppdatering på medicinerings-
fronten. Det tar sig, på många sätt.
Känner mig något stabilare nu, men
biverkningarna har börjat visa sig.
Mest tydligt kanske på mitt ansikte,
finnar som ploppar upp överallt!!!
Helt sjukt, det är som att vara tretton
igen! Och jag som just tyckte att det
började ta slut med allt det där!!!
I look like shit!
Har fortfarande inte varit i skolan denna
veckan, men har lovat mamma att jag ska
åka i morgon om jag får en resa till dom.
Och fick just höra att en god vän fick
en dotter till. Föddes visst hemma på
köksgolvet i morse, tog bara lite drygt
fyra timmar. Stort grattis!!!
Take care!
"Good, they still have you medicated"
Hej allihopa
Det lär bli färre blogginlägg nu. Va?! säger ni,
kan det bli färre?! Inte för att jag är så himla
flitig ändå men ah..
Jag har med största sannolikhet SAD, Seasonal
Affective Disorder, eller vanligt kallat, Vinter-
depression. Bär runt på en sten av panik i bröstet
hela tiden som ibland byts ut mot en sten av sorg.
Varför jag är ledsen vet jag sällan, men tårarna
bara rinner ändå. Och det spelar ingen roll hur
mycket jag sover, jag är ändå trött precis hela tiden.
Detta har hänt tidigare, men då på våren, som
ett resultat av vinterns mörka månader, men det
är första gången som jag drabbas av symtomen
på hösten.
Så nu har jag valt, efter många turer, att pröva
den farmakologiska metoden. Det vill säga lätta
antidepressiva tabletter. Vilka först bara gör allt
värre, men sen bättre. Så två dagar i kuren nu
mår jag skit. Tar mig knappt ur sängen. har
inte varit i skolan på tre dagar och gråter för
minsta lilla.
Och det är läskigt, för jag är en ganska glad tjej
egentligen. Eller? Jag är kanske inte alltid super-
duper positiv, men jag är glad!
Jag skrattar! Men blir inte så mycket med det nu.
Så ha överseende, jag skriver när jag kan.
Take care!
Det lär bli färre blogginlägg nu. Va?! säger ni,
kan det bli färre?! Inte för att jag är så himla
flitig ändå men ah..
Jag har med största sannolikhet SAD, Seasonal
Affective Disorder, eller vanligt kallat, Vinter-
depression. Bär runt på en sten av panik i bröstet
hela tiden som ibland byts ut mot en sten av sorg.
Varför jag är ledsen vet jag sällan, men tårarna
bara rinner ändå. Och det spelar ingen roll hur
mycket jag sover, jag är ändå trött precis hela tiden.
Detta har hänt tidigare, men då på våren, som
ett resultat av vinterns mörka månader, men det
är första gången som jag drabbas av symtomen
på hösten.
Så nu har jag valt, efter många turer, att pröva
den farmakologiska metoden. Det vill säga lätta
antidepressiva tabletter. Vilka först bara gör allt
värre, men sen bättre. Så två dagar i kuren nu
mår jag skit. Tar mig knappt ur sängen. har
inte varit i skolan på tre dagar och gråter för
minsta lilla.
Och det är läskigt, för jag är en ganska glad tjej
egentligen. Eller? Jag är kanske inte alltid super-
duper positiv, men jag är glad!
Jag skrattar! Men blir inte så mycket med det nu.
Så ha överseende, jag skriver när jag kan.
Take care!
Tio veckor har gått
Hej allihopa
Kan ni tänka er, tio veckor har gått! Så himla
fort!!! Var tog tiden vägen?
Jag fattar nada! För att specificera så har då
alltså min praktikperiod passerat, imorgon är sista
dagen. Jag hade slutbedömning i måndags, och
blev godkänd!!! Det känns verkligen som en stor,
stor seger. Nu är det jag inte klarade i våras änt-
ligen färdigt! En lite del i mig ville bara ta pappret
där det skrivits under på att jag var godkänd
och springa in och trycka upp det i ansiktet på
min gamla handledare. Säga, "HAH!". Men
lite värdighet har jag så jag nöjde mig med att
göra en liten segerdans och le som en tok hela dagen.
Nåt som däremot inte gick så bra var min praktiska
examination igår. Då åker man ner till Lund och får
göra ett omvårdnadsmoment som man inte vet vilket
innan. Dom lottar alltså när man komme dit. Så man
måste vara beredd på vad som helst! Men jag kännde
mig förberedd liksom, jag gör ju allt det där varje dag
nästan på praktiken! Nemas problemas tänkte jag.
Det moment som ALLA fasar och är supernervösa
för är att sätta urinkateter. Gissa vad jag fick?!
Men, jag kände mig säker, jag har ju inte för inte
spenderat tio veckor på den avdelning som sätter
flest katetrar på hela sjukhuset!!!
Så jag kände mig lugn, gjorde allt jag skulle, och var
hur säker som helst! Gjorde precis som man skulle.
Förutom för en detalj, jag dukade upp mina grejer
på sterila dukar mellan benen på patienten (i det här
fallet en docka), precis som man för i verkligheten, för
det är mest praktiskt. DET, får man inte göra enligt
böckerna. För det är, oavsett att alla saker är steril-
förpackade och helt nya, aseptiskt.
Så, jag kuggade.
Gissa om jag var arg.
Men jag har haft tio fina veckor, min handledare har
verkligen varit världens bästa! Hon här lärt mig massor
med en vänlig men bestämd hand. Precis vad jag behöver.
Så hon ska få en blomma i morgon.
Jag har också glömt berätta om ett utav dom coolast
minnena jag har från praktiken. Fick vara med på en
operation där dom tog bort en polycystisk njure.
Att ha en polycystisk njure innebär i stort sett att
ha njurcancer, men med en stor skillnad. Det är inte
elakartad växt, alltså malign, utan godartad växt, benign.
Njuren bara växer och växer utan att sprida sig till andra
organ. Den här patientens njure vägde 7,3 kilo när dom
tog ut den! Kirurgen tog den i händerna som en fisk han
fångat och så togs det kort!!!
Det var definitivt en once in a lifetime experience.
Take care folks!
Kan ni tänka er, tio veckor har gått! Så himla
fort!!! Var tog tiden vägen?
Jag fattar nada! För att specificera så har då
alltså min praktikperiod passerat, imorgon är sista
dagen. Jag hade slutbedömning i måndags, och
blev godkänd!!! Det känns verkligen som en stor,
stor seger. Nu är det jag inte klarade i våras änt-
ligen färdigt! En lite del i mig ville bara ta pappret
där det skrivits under på att jag var godkänd
och springa in och trycka upp det i ansiktet på
min gamla handledare. Säga, "HAH!". Men
lite värdighet har jag så jag nöjde mig med att
göra en liten segerdans och le som en tok hela dagen.
Nåt som däremot inte gick så bra var min praktiska
examination igår. Då åker man ner till Lund och får
göra ett omvårdnadsmoment som man inte vet vilket
innan. Dom lottar alltså när man komme dit. Så man
måste vara beredd på vad som helst! Men jag kännde
mig förberedd liksom, jag gör ju allt det där varje dag
nästan på praktiken! Nemas problemas tänkte jag.
Det moment som ALLA fasar och är supernervösa
för är att sätta urinkateter. Gissa vad jag fick?!
Men, jag kände mig säker, jag har ju inte för inte
spenderat tio veckor på den avdelning som sätter
flest katetrar på hela sjukhuset!!!
Så jag kände mig lugn, gjorde allt jag skulle, och var
hur säker som helst! Gjorde precis som man skulle.
Förutom för en detalj, jag dukade upp mina grejer
på sterila dukar mellan benen på patienten (i det här
fallet en docka), precis som man för i verkligheten, för
det är mest praktiskt. DET, får man inte göra enligt
böckerna. För det är, oavsett att alla saker är steril-
förpackade och helt nya, aseptiskt.
Så, jag kuggade.
Gissa om jag var arg.
Men jag har haft tio fina veckor, min handledare har
verkligen varit världens bästa! Hon här lärt mig massor
med en vänlig men bestämd hand. Precis vad jag behöver.
Så hon ska få en blomma i morgon.
Jag har också glömt berätta om ett utav dom coolast
minnena jag har från praktiken. Fick vara med på en
operation där dom tog bort en polycystisk njure.
Att ha en polycystisk njure innebär i stort sett att
ha njurcancer, men med en stor skillnad. Det är inte
elakartad växt, alltså malign, utan godartad växt, benign.
Njuren bara växer och växer utan att sprida sig till andra
organ. Den här patientens njure vägde 7,3 kilo när dom
tog ut den! Kirurgen tog den i händerna som en fisk han
fångat och så togs det kort!!!
Det var definitivt en once in a lifetime experience.
Take care folks!
