nursenea

Hej allihop

OH dear oh dear, vågar inte ens titta när jag skrev nåt sist...
Skyller mest på tekniska problem, men på sistone har det
nog mest handlat om lathet.
Har nu fått nytt operativsystem, ut med skitvista! Men alla
programmen är inte installerade än, så tekniken haltar
fortfarande lite grand.

Mycket har hänt sen sist, har jobbat på, vissa dagar är
jobbigare än andra. Blir så när man är beroende av fint
väder. Mamma har varit nere på besök, vi solade, shoppade
och tog med älskling ut på italiensk restaurang.
Tanken var först att vi skulle gått till Oasen fondurestaurang,
och jag ringde för att boka borden. Fick telefonsvararen, och
hör och häpna, dom har sommarstängt!!!!
Trodde inte mina öron men vad gör man?

Sen var jag upp hos mina föräldrar för att fira deras 25 åriga
bröllopsdag, inte så illa pinkat lr hur? Hoppas jag och älskling
klarar minst lika länge :)
Sen åkte jag och bästa vännen  till hönö och hönö konferensen.
Hon håller på att gå igenom ett jobbigt avslut av en tre år lång
relation, så hon behövde lite Jesus och fin omgivning.
Kanske hon behövde mig lite också, jag hoppas det, även om
jag förstår att det kan vara svårt att ta råd om hur man hanterar
ett avslut från en så lång relation när personen som ger råd
inte prövat själv. Speciellt inte när samma person är förlovad
och i ett lyckligt förhållande.
Hoppas jag sa nåt vettigt iaf.

Men mest dramatiskt var nog hemfärden. Vaknade måndag morgon.
Mamma väckte mig för att säga hej då, puss och hej då sa jag och
vände mig om och somnade igen.
Vaknade igen när pappa väckte mig för frukost, nu mådde jag
extremt illa. Attans tänkte jag, inte magkatarr igen!
Ringde mamma, fick reda på var medicin fanns, svalde en tablett.
Gick på toa, packade och klädde på mig. Mådde fortfarande inte
ett dugg bra. Bestämde mig för att det enda som kanske skulle gå
ner var blåbärs soppa (något jag ångrade senare...).
Drack en mugg sådant, klädde på mig, ut med med väskan till
bilen, tog med en påse för säkerhets skull.
Sen, sen började helvetet. Precis när vi kör in på Nils Eriksson
terminalen kräktes jag första gången.
Andra gången på första klass toaletten samtidigt som diarrén
började. Tredje gången när jag gick av i Laholm för att möta
älskling istället för anslutningsbuss. Hade han inte varit på plattformen
hade nog varken jag, min fulla påse och väskan kommit av tåget.

Sen bar det av hemåt i ilfart bara för att sitta på toan och upprepa
tågscenariot. Två gånger.
Som ni säkert förstår var jag helt väck, och jag kan inte rekomendera
blåbärs soppa i retur!!! Fortfarande blått om vi säger så...
Hade inte  älskling varit där hade jag inte klarat det kan jag säga.
Det blev nästan en sjätte olycka, kväljde massor när det plötsligen
blev alldeles svart för ögonen. Äskling satt bakom mig och fick
fånga upp mig. Han fann sig snabbt, la mig ner på sängen och
lade mina fötter på sin axel. Mina öron susade som en hel regnskog
och det kändes seriöst som om jag skulle dö!
Så tack älskling för att du lärde dig ett och annat i hemvärnet!

Till slut fick jag i mig lite vätskeersättning tack vare en envis älskling
som gav mig några skedar varannan minut.
De fick stanna kvar och jag började se ljuset i tunneln. Men kunde fortfarande
inte gå eller sitta upp utan att det kändes som att det lilla jag hade i magen
var på väg upp igen. Men var fortfarande tvungen att gå på toa.
Så hur går man på toa medans man behåller magen i vågrät position?
Jo! Man kryper! Were theres a will theres a way!

Fick inte jobba med livsmedel försen 48timmar efter sista symptomet
så har varit hemma igår och idag för att starta om magen.
Förmodligen var det matförgiftning så alla kan vara lugna!

Take care!